Peace & Love
Sämsta konsert: 30 seconds to mars. Jag såg endast lite av the Kill, men dom andra från mitt camp har sagt sitt. Två låtar spelades helt igenom, resten avbröts varrannan minut av att Jared inte tyckte publiken sjäng med tillräckligt och därför började om igen. Och igen. Och igen. Och igen.
Bästa konsert: the Ark. En av deras sista konserter innan dom splittras, och jävlar. Publiken sjöng och dansade igenom två timmar av hitlåtar. Showen var helt otrolig och flera grät när Ola höll sitt tal om att våga vara "vackra idioter" som han kallade det innnan han började sjunga "it takes a fool to remain sane". Bästa konserten jag någonsin sett och förmodligen den bästa jag någonsin kommer att se.
Bästa drag: M.I.A. Ljusshow och elektrohiphop blandat med syntar och afrikanska rytmer. Scenen var fylld av dansare och Maya själv flög runt över hela scenen. Jävlar vad alla dansade.
Bästa lill-band: Those Dancing Days. Dom spelade på en av dom minsta scenerna men hade ändå ett sjukt drag, mycket dans och handklappningar. Trummisen är sjukt grym.
Bästa skåningen: Bob Hund. Helt galen. Klättrandes på förstärkare som var staplade på varandra sjöng han om molntussar och tinnitus och hjärtan medans han välte koner och spydde ut ironiska, klockrena och kaxiga ordvitsar. Som Peter sa: Bob Hund är ett-minus-ett-poesi.
Bästa gung: Kapten Röd. Ett hav av hippies och rastaflätor fyllde publikhagen. Kalla-kalla-ka-kalla-kalla-ka-kalla på Kapten Röd.
Bästa avslutet: Håkan. Håkan är som vanligt alldeles, alldeles fantastisk.
Största besvikelsen: Kings of Leon. Bra låtar som alla sjöng med på, men den absolut tråkigaste showen någonsin. Dom stod helt stilla på scenen och spelade bara igenom låtarna utan att bjuda på något mer än sina hits. Dessutom gjorde dom tabben att inte avsluta med Use Somebody eller Sex On Fire, vilket resulterade i att halva publikhavet flydde innan konserten var helt slut.
Största väntade besvikelsen: Bob Dylan. Sjukt tråkig. Man hörde inget av vad han sjöng, han stod med ryggen mot publiken under vissa låtar och det fanns ingen ljusshow alls.
Största publikräddningen: Daniel Adams-Ray. När hela ljudsystemet slutar fungera mitt i en låt är det bra att man har en publik som sjunger vidare tills referängen är slut.
Peace & Love var underbart, men jävlar vad skönt det är att vara hemma igen. Nu ska jag sova.
Hade du det fint?
