"När hon ignorerar dig, Ge henne din uppmärksamhet."

Tänker ingen på mig just nu? Är det ingen som bryr sig? Finns det ingen som undrar vad jag gör? Hur jag mår? Vad jag gjort idag? Vilken färg det är på mina sockar?

Det är jobbigt när det känns som att man älskar någon mer än vad dom älskar en tillbaka. Det är plågsamt och  långsamt och smärtsamt och en väldans massa olika -samt, för det är inget som syns utan det märks bara när man liksom tittar in i hjärtat på någon. Det är som att någon stryckt in hjärtat i ett skruvstäd och klämmer åt en liten, liten bit åt gången. Det gör så otroligt ont att du bara vill lägga dig ner på marken och gråta men ändå inte tillräckligt ont för att du ska skrika. Men det kanske är just det man borde göra? Skrika så mycket att man blir hes och lungorna spricker bara för att få dig att märka. För att få dig att förstå. För man känenr sig så otroligt ensam. Det är inte det att man måste höra av sig var 5:e minut, bara det att man kan höra av sig någon gång under dagen, bara sådär, och säga att man tänker på en eller kanske saknar en. För konstigt nog saknar jag ofta. Det är ju dig tankarna flyr till när jag inte behöver tänka och det är dina armar runt mig som saknas när jag ligger där i sängen och ska sova. Kalla mig blödig, töntig, kanske till och med svag, men du har fel. Jag är inte svag, jag är kär. Så otroligt, oundvikligt kär och det försvinner inte hur jag än gör. Inte för att jag vill att det ska försvinna, kanske dämpas lite bara, eller egentligen vill jag att det aldrig någonsin ska försvinna: jag vill att du ska känna likadant. Det är nog det jag har försökt komma fram till, efter flera rader av tankar och hjärtan är det just precis det som jag vill att du ska förstå. Visa att jag betyder något. Visa att du älskar mig. Jag vet att du gör det, men visa det ändå. För jag är blödig, töntig, kanske till och med svag, och dina ord är det enda som gör mig stark.


"Om hon kollar på dina läppar, kyss henne."

Am I loud and clear, or am I breaking up?
Am I still your charm, or am I just bad luck?
Are we getting closer, or are we just getting more lost?

I'll show you mine if you show me yours first
Let's compare scars, I'll tell you whose is worse
Let's unwrite these pages and replace them with our own words

We live on front porches and swing life away,
We get by just fine here on minimum wage
If love is a labor I'll slave till the end,
I won't cross these streets until you hold my hand

I've been here so long, I think that it's time to move
The winter's so cold, summer's over too soon
Let's pack our bags and settle down where palm trees grow

I've got some friends, some that I hardly know
But we've had some times, I wouldn't trade for the world
We chase these days down with talks of the places that we will go

We live on front porches and swing life away,
We get by just fine here on minimum wage
If love is a labor I'll slave till the end,
I won't cross these streets until you hold my hand'

- Rise Against; Swing Life Away



Vill ha dig nära

Jag hade glömt.
Jag hade förskjutit varje ord, varje känsla, varje rörelse. Alla minnen och alla andetag var som bortblåsta med en vind som aldrig vände, dom seglade iväg över mitt hav av mina tårar för att aldrig hitta tillbaka igen.

Men så kommer du och hela min existens sprängs i bitar. Min tillvaro blir krossad och den förstörs totalt när du ser rakt igenom min tjocka mur som jag byggt upp för att ingen ska komma nära. Du slog sönder den med en enda blick och nu är du nära, så nära att jag inte längre kan hindra mig själv från att närma mig ännu mer. För det är just det som är grejen; jag vill vara så nära dig som möjligt.

Dom säger att dom inte vet. Dom säger att vi är bra och dom säger att jag är dålig men dom säger alltid så mycket. Vad finns det egentligen att säga? Jag har dig, mer än så behöver jag inte. Jag behöver inte höra om det inte hörs ifrån dig.

Väntar du på mig? För nu är jag på väg, och jag kan vänta här om du inte kan just nu för jag har all tid i världen när jag väntar på dig.

© by Sandra Thorén, 20-04-09