November
Jag har kämpat i en halvtimma nu, att få ur mig dom orden som liksom fastnat på tungspetsen. Dom finns där men dom vill bara inte ta modet till sig och göra sig hörda. Jag lyssnar på Kent och det är inte bra, för jag tänker alltid för mycket och för komplicerat när jag lyssnar på dom. Det är som att dom vet precis hur jag fungerar, som om dom läser mina tankar och sedan säger det jag inte riktigt kan säga själv.
Så dom små orden på min tunga jublar för sig själva när jag ännu en gång sätter på Gravitation och 747. Det känns i magen nu att We Ran Out Of Time redan när dom första tonerna spelades, för du är such a killer. It won't hurt when the killing is done by a friend, men tro mig, det gör lika ont ändå. Så jag sväljer klumpen i halsen och stänger av hjärnan. Jag ska inte tänka på detta mer nu.
Det gäller helt enkelt bara att sluta tänka så mycket. För november är en mur av våt betong men om man kisar lite ser snöflingorna ut som glitter mot asfalten och från en balkong är gatuljusen plötsligt något av det finaste som finns. Det är då man kryper ner i soffan med ett täcke omkring sig jämte någon man tycker om och pratar om ingenting, för tro mig, det behövs inte mycket för att världen ska bli underbar.
Efter 747 kommer Noll, inte på riktigt kanske men i min spellista gör den det, och även om det är mörkt och lite kallt känns det ändå väldigt bra för du gör mig lugn och du är nästan perfekt.
Jag brukar läsa horoskop, men dom stämmer ju aldrig. Du sa alltid att det blir vad man gör det till, och jag tror man får tänka så om det mesta. Det blir vad jag gör det till. Så november kanske känns mörkt just nu men vi ska nog lyckas vända på det, du och jag.
Så dom små orden på min tunga jublar för sig själva när jag ännu en gång sätter på Gravitation och 747. Det känns i magen nu att We Ran Out Of Time redan när dom första tonerna spelades, för du är such a killer. It won't hurt when the killing is done by a friend, men tro mig, det gör lika ont ändå. Så jag sväljer klumpen i halsen och stänger av hjärnan. Jag ska inte tänka på detta mer nu.
Det gäller helt enkelt bara att sluta tänka så mycket. För november är en mur av våt betong men om man kisar lite ser snöflingorna ut som glitter mot asfalten och från en balkong är gatuljusen plötsligt något av det finaste som finns. Det är då man kryper ner i soffan med ett täcke omkring sig jämte någon man tycker om och pratar om ingenting, för tro mig, det behövs inte mycket för att världen ska bli underbar.
Efter 747 kommer Noll, inte på riktigt kanske men i min spellista gör den det, och även om det är mörkt och lite kallt känns det ändå väldigt bra för du gör mig lugn och du är nästan perfekt.
Jag brukar läsa horoskop, men dom stämmer ju aldrig. Du sa alltid att det blir vad man gör det till, och jag tror man får tänka så om det mesta. Det blir vad jag gör det till. Så november kanske känns mörkt just nu men vi ska nog lyckas vända på det, du och jag.
Kommentarer
Trackback
