Depression
Det är naturligt att känna sig nedstämd ibland. Men om man känner sig djupt nedstämd under en längre period kan man ha fått en depression. Knappt hälften av alla kvinnor och en fjärdedel av alla män får någon gång i livet en depression som kräver medicinsk behandling.
En depression kan till exempel bero på att man har råkat ut för något svårt i livet, att man är utsatt för stark stress eller att man fått någon sjukdom. Men man kan också bli deprimerad utan någon tydlig anledning. Det som händer vid en depression är att hjärnans signalsubstanser kommer i obalans. Det påverkar till exempel känslolivet, initiativförmågan, sömnen och aptiten.
Symptom
Vanliga symtom på depression är:
- nedstämdhet
- brist på glädje och minskat intresse för det man brukar tycka om att göra
- minskad aptit och vikt
- sömnstörningar
- aggressivitet och lättretlighet
- koncentrationssvårigheter och oförmåga att ta itu med vardagliga sysslor
- svårighet att känna känslor och avtagande sexuell lust
- hämmat tal, stel mimik och långsamma rörelser
- känslor av misslyckande och otillräcklighet
- minskad livslust och självmordstankar.
Man kan också få olika kroppsliga besvär som till exempel
- värk i lederna, musklerna och magen
- trötthet
- andnöd
- hjärtklappning.
Vad händer i kroppen?
Det är naturligt att känna sig ledsen, olycklig och nedstämd ibland. Ibland kan man känna sig nedstämd utan någon tydlig anledning. Andra gånger kan det bero på att man drabbats av något svårt i livet, som till exempel att en nära anhörig gått bort, en kärleksrelation tagit slut eller att man fått dålig ekonomi. Oftast försvinner känslorna av olycka efter en tid, kanske med stöd och hjälp av någon nära anhörig eller vän. Tillfälliga känslor av nedstämdhet, oro, sorg och håglöshet är en naturlig del av livet och det är ingen sjukdom.
När nedstämdheten övergår i depression
För att nedstämdheten ska kallas depression ur medicinsk synvinkel krävs att man dagligen under minst två veckor känner sig nedstämd och upplever minskad glädje och intresse för vanliga aktiviteter. Man presterar också sämre på arbetet och den sociala förmågan har försämrats. Symtomen ska pågå under större delen av dagarna.
Den vanligaste typen av depression kallas för egentlig depression, melankoli eller sjukligt svårmod. Djupa depressioner som en del i manodepressiva tillstånd, i vilka sinnestämningen pendlar mellan en sjuklig upprymdhet som kallas för mani och djup depression, är också vanliga.
I hjärnan finns så kallade signalsubstanser som förmedlar budskap mellan hjärnans olika celler. Några signalsubstanser som är inblandade vid depression är serotonin, noradrenalin och dopamin. Dessa signalsubstanser reglerar bland annat glädje, sorg, ångest, oro, sömn, aptit, tankeverksamheten, initiativförmåga och sexualitet. Det som händer när man får en depression är att signalsubstanserna och deras samspel med de så kallade mottagarcellerna, receptorerna, kommer i olag. Stress gör hjärnan mer sårbar
Samspelet mellan signalsubstanser och stresshormoner har betydelse för hur man mår. Om man ständigt är stressad ökar risken att drabbas av en depression.
Om man har haft svåra upplevelser tidigare i livet kan det göra att man blir mer sårbar. Till och med att minnas gamla stressituationer som dödsfall och separationer kan utlösa både ångest och depression. Både akut och kronisk stress kan leda till en obalans i hjärnans signalsubstanser, något som alltså kan ge upphov till en depression.
Både arv och miljö har betydelse för uppkomsten av en depressiv sjukdom. Vissa människor har en medfödd känslighet i nervsystemet som gör att de lättare blir deprimerade. Men vilken miljö man har växt upp i och lever i har också betydelse. Om man har en trygg och stabil livssituation kan det göra att man trots en medfödd sårbarhet inte drabbas av depression. Har man en svår livssituation kan det också försena tillfrisknandet och även göra att man lättare blir sjuk igen. Därför är det viktigt att man försöker undvika onödig stress och lär sig hantera sitt yrkes- och familjeliv om man har lätt för att få depressioner.
Man kan också drabbas av depressioner utan att det finns någon påtaglig yttre orsak. Depression kan även vara ett tidigt tecken på någon kroppslig sjukdom som exempelvis demens, brist på sköldkörtelhormon eller hjärt-kärlsjukdom.
Nästan nio av tio blir botade från sin depression om behandlingen består av både antidepressiva läkemedel och samtalsterapi. Drygt hälften av dem som har drabbats av en depression en gång i livet insjuknar på nytt. För dem som haft två eller flera depressiva episoder ökar risken för återfall till mellan 75 och 90 procent. För omkring tio till femton procent av dem som haft depression flera gånger kan den bli långvarig. Det innebär att man aldrig blir riktigt bra mellan de svårare depressiva perioderna, men man kan arbeta och leva ett ganska bra liv ändå.
