fast

Min trygghet ligger i att jag har någon som bryr sig och som förstår. Så fort jag tappar greppet om det faller jag.

Jag är expert på att kasta bort eller förlora saker. Jag har förlorat två av mina bästa vänner - den som alltid fick mig att hoppas och som tröstade mig när min värld föll isär, och den som alltid förstod mig och som fick mig att glömma för stunden.

Nu håller jag på att förlora något som inte ens är mitt. Något jag förstörde för längesedan, men som jag nu råkat fasta för. Jag borde aldrig ha släppt taget från första början. Jag önskar jag kunde få dig att fastna så som jag fastnat för dig. Igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0