Nej

Varning för långt och djupt/personligt blogginlägg!

Oj vad jag inte orkar göra någonting just nu. Jag vill bara lägga mig ner i min säng och dö lite. Har verkligen ingen anledning till att inte göra det.

Jag är på så konstigt humör nu. Ja, konstigt. För jag är inte ledsen eller nere men jag är fan inte glad heller. Jag är näst intill helt neutral, kan man säga så? Jag känner mig neutral. Inga känslor alls. Jag orkar inte göra något heller. Jag vet inte om jag orkar träffa någon och jag vet inte om jag orkar prata med någon, eller det kanske är just det jag behöver? Prata med någon. Om allt eller ingenting, eller lite om båda för jag har mycket att säga om man tar sig tid att lyssna. Något som inte särskilt många personer har orkat göra. Jag har börjat fundera på vilka som verkligen är mina vänner för så som vissa håller på gör man faktiskt inte. Fan vad ni ändras! Jag trodde jag visste vilka ni var men jag hade antagligen fel. Sorry, my bad.

Jag saknar min gammla skola. Jag saknar allt folk, jag saknar min klass och jag saknar att kunna prata med dom flesta. Jag saknar att veta vilka alla är och jag saknar att alla visste vem jag var - inte att jag var populär, det menar jag inte för det var jag verkligen inte, men man visste oftast vem som var vem. Nu träffar jag ingen härifrån längre och jag har inte träffat vissa av mina vänner på flera månader. En av dom neckdelarna med att gå i skolan i borås är att jag inte hinner träffa någon härifrån. Ni som bor i borås får faktiskt vänta - i sommar kommer ni inte gå först. Ni som träffar mig dagligen i skolan har inget att klaga på egentligen, ni har ju trots allt fått träffa mig näst intill varje dag i ett år nu.

Jag önskar jag kunde vara någon annan eller ändra på mig men det går inte. Nej, jag orkar inte vara med alla samtidigt. Det är sommarlov och jag vill sova tills jag är pigg igen. Nej, jag vill inte vara med alla från borås för just nu går mina "gammla" vänner före er. Dom har alltid funnits där och kommer alltid göra det, och dom förstår att jag inte hinner va med dom lika mycket nu när jag går i skolan i borås. Dom förstår att jag blir trött. Du gör inte det. Jag kan inte va med dig hela tiden. Nej, jag vill inte festa för det är inte jag. Jag har aldrig druckit mycket och jag har mina nledningar. Jag vet att du inte förstår detta men jag kommer aldrig gilla att festa särskilt mycket. Sluta pressa mig, det gör bara att jag blir ännu mer emot det. Nej, jag tröttnar aldrig på att vara med Kevin. Ni som inte gillar det får helt enkelt acceptera att jag är med honom och Kevin får ursäkta att jag är så mycket på. Nej, jag är inte den som hör av mig till folk, jag är den som folk hör av sig till. Jag är dålig på att höra av mig, JAG VET men det går inte att ändra på. Jag har försökt ändra på det i flera år nu men det funkar inte. Det är inte det att jag inte vill va med er, för det vill jag oftast. Men det är så jag är. Klarar ni inte av det så finns det inte så mycket jag kan göra tyvärr.

Jag klarar inte av att leva upp till allas förväntningar, förlåt för det. Jag kan inte göra mycket mer än att säga förlåt för att jag inte är som du trodde eller hoppades på för jag är jag och nu orkar jag fan inte med allt längre.

Ciao.
Sandra v

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback